Tankar om tanken

Är det någon skillnad mellan att tänka och att uppleva? Låter du tankarna styra dig eller kan du styra dina tankar?

Tänk dig att du sitter och tittar ut över havet en varm sommardag. Solens strålar ger en skön värme och vinden för med sig en doft av hav. Måsarna flyger ovanför ditt huvud och ger ifrån sig välbekanta skriande läten. Du känner en sådan frid och harmoni. Men så dyker en bekant upp och ni börjar samtala om hur vackert det är och friden som du nyss kände finns inte där längre. Ni pratar om havet, om hur vackert havet är och hur skönt det är med värmen. Nyss var du en del av allt detta men nu har du i ditt samtal med din bekant skiftat fokus och betraktar det utifrån. Du har gått från att uppleva till att tänka, från helhet till separation.

Kanske har du upplevt att du för en stund nästan försvinner in i det du gör. Du ger dig hän i upplevelsen utan värderingar och utan distraherande tankar. I nuets närvaro finns ingen kamp, ingen flykt och inget motstånd. Allt bara är, och det som är, är helt perfekt. Så kommer tankarna igen. Tankarna på gårdagen, på framtiden eller på allt det där som borde vara på annat sätt än det är. Tankarna flyger och far runt i huvudet likt fiskmåsarna på stranden och hindrar dig på sätt och vis från att uppleva nuet. Du blir innesluten likt en bubbla i din egen tankesfär, separerad från världen.

Eftersom det är väldigt svårt att sluta tänka, försök får du se, kan det vara en bra idé att din medvetna närvaro och tankarna kan samsas. Du kanske har hört historien om den gamla damen som skulle över gå över en flod. En vänlig man stannar och frågar om han ska hjälpa henne över och han får ett jakande till svar. Den gamla dagen sätter sig på hans rygg och han vadar över den porlande floden. När han är framme så ber han henne att gå av. Hon vägrar. Hur mycket än mannen svär ve och förbannelse över henne så klamrar hon sig kvar. Hon slår honom med sin käpp och kommenderar honom att gå dit hon vill. Han är helt fast i hennes grepp och hon kontrollerar honom fullständigt. Hur ska han göra för att fly undan henne? Hon sitter kvar hur mycket han än kämpar. Hon till och med håller ett hårdare grepp ju mer han försöker slänga av henne. En dag slutar han lyssna på hennes kommandon och han låter inte rädslan för käppens hårda rapp styra honom dit hon vill. En dag tappar hon greppet om honom, i dubbel bemärkelse, och han är fri.

Precis som i historien om den gamla damen och mannen så kan du också undgå att låta tankarna styra och kontrollera dig. Låt dem bara finnas där och se dem för vad de är, tankar och påhittade berättelser. Din uppgift är att välja om du vill leva utefter dem, eller inte. Genom att ta ett steg tillbaka och betrakta dina tankar tar du samtidigt ett jättekliv uppåt och du får en annan överblick. Du skiftar perspektiv och i detta tillstånd finns vare sig lidande eller rädsla, för de hör till tankarna och sinnenas värld. Här i din inre kraftkälla finner du också din sanna glädje. Den där glädjen som kommer inifrån och som inte behöver någon yttre orsak för att få finnas till.

När du inte låter dig fångas av tankarna så tappar också egot sitt grepp om dig. Till det yttre ser allt ut precis som vanligt. Du gör som du brukar men någonting har ändå förändrats. Du vet att så fort du känner att dina tankar, rädslor och alla måsten drar iväg med dig så kan du bara lätt och enkelt ta några djupa andetag och återfinna din balans och inre frid. Din inre kraftkälla. Din medvetenhet och det som bara ÄR. -Det som är fantastiska du bortom egot.

Har du varit med om stunder när du helt gav dig hän? Hur upplevde du det?